Haha, gud vad jag tycker synd om mig själv. Helt galet.
Min pojkvän åker hem idag till lilla J, själv sitter jag fast här hemma i Stora U heeeeeela helgen pga jobb.
Tänkte gå o fika med Nathalie idag, men hon blev sjuk (typiskt nog) och efter ett misslyckat försök att fråga Karin (som jobbade) och andra, så verkar alla upptagna såhär en fredag. Jag börjar inte förrän 16.30, så vad ska jag göra tills dess? Eller, vad ska jag göra till på söndag, tills Krille kommer hem igen? haha, detta är ett mysterium. Just idag känner jag mig vilsen och helt bortglömd. Jag är knäpp, jag vet.

Har iaf roat mig med att mata en grön-halsig anka utanför vår balkongdörr med lite bröd.
Det är nog mitt största fritidsintresse.

En annan sak jag tänkt på är, HUR liten är inte jag då? Jag är ju fasen inte mer än ett litet BARN!
Jag känner mig som 23-24 iaf,
Sen kommer jag ju på att jag faktiskt är 21,
När jag tänker efter lite mer kommer jag på att jag till och med är 20 !!!!!!!

Jag är så liten att jag knappt får gå över ett övergångsställe utan att hålla någons hand. Så känner jag mig. Vet inte vad jag tänker på då riktigt, men jag känner mig äldre än vad jag är.
Hur det kommer sig, är frågan?