Ligger ensam i sängen och tänker på hur jäkla gammal jag blivit.. Fan. I år fyller jag 23 år, kan ni fatta? Trodde aldrig jag skulle bli såhär gammal! Hur är det då när man är typ 53? Shit alltså..
Sen tänker jag på att jag har sån nedrans ångest över att bli fast anställd.. Vet inte om jag vill samtidigt som jag vill. Sjukt läskigt.
För tusan va simpelt det var när man gick i skolan, inga problem. (mer än sig själv och alla knäppa känslor och tankar). Men du var inte bunden till nåt, bodde hemma, slapp betala sjukt tråkiga och hemska räkningar och det bästa - typ inga måsten!!! Det suger att vara vuxen. Jag vill bli barn igen. Vara hemma. Med mamma och pappa (då tiden var som bäst - när de fortfarande var ilag). Med mina släktingar och grannar. Med Carro och Chroffe, Krille, Fredde och Henke. Fasen vilken fin tid... Och Hanssons... Hanssons fantastiska familj. Där man älskade att leka med kusin Lars.. Och Tomas.. Och vara med Anna-Maria och Valter och alla hennes hästar. Det var så underbart... Åh vad jag saknar det. Och farmor och farfar, sova över där och bli uppassad med godis varm choklad, tidningar, korsord, kolla på plus och när
farmor läser sagor för oss.. Hampus och jag som bråkar om vem som ska ligga närmast farmor.. Nä. Sitter typ här och fäller snart en liten tår. Haha. Nä har kommit in i nån dipp nu när jag saknar ihjäl mig till barndomen igen känner jag..Massa kärlek till alla fina människor som fanns runt omkring mig under min uppväxt.
Saknar det. Saknar mig. Saknar er. Saknar oss. Det som fanns. Saknar..

(bilden är på en ung farmor och farfar).